williamshjarta.blogg.se

Idag var det måndag igen, vardagen sätter fart med barnen på dagis respektive förskola och Wille till sjukhuset för pk-test för att se att vi har rätt medicinering och så till Karolinska i Solna för att träffa teamet som försöker få bukt på Williams matvägran som satte fart efter den tredje hjärtoperationen i sep-08 som medförde en syrebrist i hjärnan på tre ställen. De har ju vart med förr, men visst känns det ibland meningslöst med alla dessa sjukhusbesök. Det sitter i huvudet på honom och inte i munnen. Han har inte problem att svälja, men det tar emot - killen vägrar. I helgen har de ropat GLASS och hängt vid frysen som ett gäng pigviner. Men Willes glass kommer inte längre än till bordet och där blir det till ett verktyg att måla bordet med. Måla ropar han glatt! Vi säger smaka lite Wille och han svarar som han alltid gör: Minna mätt i magen... (vilket betyder William mätt i magen) Av vadå undrar vi? Kan det vara frukosten som innehöll en flinga och han slickade ju faktiskt på smöret på mackan och lunch blev kanske nån macaron och saft. Vår lilla kille Wille 2½ år äter som sagt inte mycket utan det blir special från doktorn, välling och pulver. Men man hoppas alltid nån stans att han skall få suget att tugga på nåt, mer än en fryst köttbulle då och då. Men vi försöker med allt, man har blivit rätt van med alla sjukhusbesök. Först var det hjärtat, kardiologmott. Sen blev det neuromott och nu är det nutritionsmott. Det är bara att se till att ha huvudet upp och fötterna ner och fortsätta leta reda på den rätta vägen mot ett friskare normalare liv... om det går?! Tur i alla fall att Wille är med på alla dessa sjukhusbesök, än så länge i alla fall. Han sticks i fingret och de tar rör med blod och Wille är glad, för han får ju ett plåster och märke från den spännande lådan. Vilken kille!