williamshjarta.blogg.se

Trots att man gjort det så många gånger förr, men det är väl tur det att det är lika förbannat jobbigt varje gång man skall gå över den tejpade remsan på golvet som indikerar på att det är bacill och smutsförbud och dags för operation. Att klä sig i skyddskläder och se sin lilla pojke yra fullproppad med lugnande preparat och själv försöka hindra tårkanalerna från en total kollaps - det jobbigaste man kan gå igenom kan jag meddela. Att lägga ner sin son på den smala britsen i det lilla förberedelserummet, fyllt av främmande grönklädda människor som under många timmar tillsammans skall vaka över ens son under en riskfylld hjärtoperation. Inte lätt och självklart kollapsar tårkanalerna och det droppar ner på kinden på ens son och man har sååå svårt att släppa taget. Då man faktiskt inte vet...... Man tänker tankar som: Var detta sista gången jag får hålla dig i min famn... Tänk om nåt går fel... Vill inte! Tar med dig igen, hem till tryggheten! Men man vet, man måste.... Det är ju tråts allt för det bästa, ska vara för det bästa. Så man gör som man blir tillsagd, släpper taget och går ut. Tar av sig skyddskläderna och går över den klibbiga tejpremsan på golvet och ut genom dörrarna. Man möter upp sin sambo/man/fru och brister ut i gråt tillsammans och går hand i hand ut, ut i en total TOMHET och väntar - timmar som är SÅ LÅNGA. Ohhhhh, det är faaan inte lätt!!! Men man biter ihop för sin lille pojk, för det han måste gå igenom är 1000 gånger värre och han kommer att behöva salt stöd, kärlek och kämparglöd som finns för att orka. För det är en tuff resa som börjar HÄR! Men i slutet av denna resa kommer belöningen som skall vara att ens pojk får lite mera ork och livsgnista - OCH DET ÄR DET MAN VILL GE SIN GRABB, ETT HÄRLIGT LYCKLIGT LIV! Idag rullades Ludwig in till operation med en bräcklig mamma och pappa i släptåg som nu har en mycket mycket känslosam och orolig väntan framför sig.... Idag kom i alla fall startskottet för familjen Parenmark med Ludwig i spetsen, om så en vecka senare än planerat. Men det vet ju vi om, familjer som oss som gått igenom detta, att det blir inte alltid som man tänkt sig men viktigt att komma ihåg är också att det oftast blir mycket bättre än man någonsin vågat tro. Och det är just vad vi gör idag, hoppas att Ludwig skall få genomföra sin TCPC operation som planerat denna gång. Sist i sep-08 orkade Ludwigs kropp inte med operationen så Sune fick avbryta operationen för att inte äventyra Ludwigs liv. Vi tänker på er idag familjen Parenmark. ett litet brev från oss till er: En stor knut i magen som värker... Översvämmning i tårkanalen... Ohhhh som jag känner med er nu; Jessica och Magnus... Fyyy bubblan så jobbiga timmar som väntar. Ingen kan förstå, ingen kan fatta - hur förfärligt jobbigt det är, det ni nu går igenom IGEN (så som och vi gjort så många gånger. Ta hand om varandra och TRO PÅ ER KOMPIS ÄVEN DENNA GÅNG - han fixar det, så som han så många gånger bevisat så är han ett miracel som ni tillsammans skapat. En underbar Kopmis, pojke och vän. Älskar er och tänker på er. Ludde; älskar dig och skulle så gäääärna vilja hålla dig i min famn och tala om för dig att du är så STARK och speciell gosse som har en sån speciell plats i mitt hjärta, tillsammans med din övriga familj. Många pussar till dig Ludwig. //Veronica; Nicklas, Fanny, William (HLHS) och Cristofer-Robin ♥