williamshjarta.blogg.se

Att ha ett sjukt barn är tungt att bära som förälder. Skuld, frågeställningar, oro och vetskapen om att det inte blir bättre. Utan man måste sätta punkt och leva här och NU. Men det är inte lätt alla gånger. Men ett skratt, ett leende eller en busig liten blick från sitt barn läker alla sår och får en att tacka alla höga makter att man har en sån kämpe som är så levnadsglad, trots allt han gått igenom... Men det finns nåtot som är så mycket jobbigare än något annat, och det är just att ha ett barn och andra sidan inte... Att ha ett barn som ligger i en sjuksäng med slangar, elektroder som är kopplade till pipande och blinkande apparatur. Med plåster över hela bröstet och infarter i både händer och fötter så långt från tryggheten. Med tom blick, fullproppad med smärtstillande att han inte känner igen sin mamma och pappa, orkar inte le, inte skatta.... Det värker som knivar i bröstet på en - en smärta som är enorm och då är det svårt att vara stark, svårt att förstå varför man låter sin lille pojk gå igenom detta; igen och igen. Men ett leende från sin lille pojk, ja det läker alla sår - läker de allra djupaste sår och man förstår varför, man kommer ihåg varför man utsätter honom för detta igen. Det är ju för framtiden, för att ge sin pojk en framtid - ett liv. Så det är därför man kämpar så som förälder. Man gör det man kan i ett läge som detta. Hålla handen, läsa boken, sjunger - Man gör allt för att få kontakt med sin "nerdrogade" pojk - för att det där leende ger en så mycket styrka och kraft. I en situation som detta är det som näring. Man kan vara utan både mat och vatten - Bara man får det där efterlängtade leendet. Brevet till Tigrarna i Lund: Läser det du skriver Jessica... känner igen det så vääääl. en låt det ta sin tid, det kan ta ett tag innan Kompis är helt tillbaka. Wille kom inte helt tillbaka förrän de tog bort Ketoganet (starkt smärtstillande Morfin) och bytte mot Oxynorm (och då var jag livrädd, för vet ju hur starkt smärtstillande Ketoganet är... och va? skulle de byta till oxynorm?!?! ...men tänk om han då kvider av smärta tänkte jag. De sa då till mig att det är bättre med oxynorm, då pojkarna då kommer ur "hypnosen" då. När vi kom ner på avdelningen så fick han "prova" oxynorm och visst han KVED så d de satte in Ketoganet igen för ett par dagar.) Så låt det ta sin tid Jessica & Magnus, vet att man vill få sin kille tillbaka - men låt honom få läka o återhämta sig i sin takt. Han kommer tillbaka. Han kommer att känna igen Diddi, Viking och Er. Ni kommer att få ett leende av honom i si som tid.... Jag vet att det är lätt att säga från denna sida, men utav erfarenhet så vet jag (och ni med...) att HAN kommer tillbaka när de börjar trappa av Ketoganet. Men känner absolut att Kompis är på rätt väg, vägen som så småningom kommer att leda er hemmåt igen. Tänker på er hela tiden & önska er styrka & hälsa.... Kärlek har ni redan överflöd av :-) pusselipuss och kramelikram från oss fem